|
Nu har lilla Kasper av Vinterskogen kommit till oss
och förgyller vardagen, i okt -o7
-------------------------------
Jag heter Ingegerd och har nu tre Lundehundar.
Det började för fem år sedan. Jag hade "gått in i väggen" som dom säger men var på bättringsvägen, var änka sen några år och tyckte att jag måste göra något av mitt liv. Så såg jag på TV:n om hundar tyckte dom var goa. Jag åkte till Falun på en kvällskurs med gratis information om att "köpa valp och bli hundägare", mycket bra.
Man hade forskat och kommit fram till att hundar kunde göra människan frisk.
Bara genom att finnas till och det lät ju bra. Jag läste hundböcker bara det var ju underbart, den första boken jag köpte var Anders Hallgren "Lyckliga Lydiga Hundar".
Sen köpte jag "Bonniers stora HUND lexikon" på bokrean och jag läste och drömde och funderade. Så stötte jag ihop med Kerstin en dam som bor på samma område.
Vi pratade om hundar och hon rekommenderade mig att åka på en hundutställning, dom skulle ha en sådan till helgen på Romme travbana för boxrar som var hennes hund, det fanns många andra raser där också.
Det var intressant och spännande och så träffade jag så mycket folk och alla var så trevliga. Jag åkte till Avesta ishall, senare på sommaren en internationell utställning också i Avesta. Där fick jag kontakt med min första Lundehund tyvärr hade Matte så bråttom, jag fick hennes mailadress och så ställde hon ut och försvann. Men jag hade sett något som jag inte glömde. En lundehund jag kunde inte komma över det.
Ett år gick och det blev utställning i Avesta igen. Jag ringde Svenska Lundehund Sällskapet (SLS)-valpförmedlare Siv och berättade om min förälskelse som inte gått över och fick reda på att det var åtta lundehundar som skulle till Avesta.
Strax innanför grindarna satt dom som jag väntat på ett år. Åh! så många snälla och fina hundar, en del andra hundar gick förbi och "gläfste" men "lunnisarna" här sa ingenting. Jag frågade hur det kunde stå i hundlexikonet "att detta är ingen förstagångshund".
Det måste vara felskrivet sa dom och bedyrade att dom var så snälla och rara. Jag blev helt betagen och bad Siv att få ställa mig i kön till en tikvalp.
Det fanns en som hette Monika som skulle para sina "lunnisar" under sommaren. När jag kom hem så ringde jag även henne och ställde mig i kö. Det visade sig att det var henne jag fått kontakt med förra sommaren.
Jag hade sån tur, jag fick tilldelning. I mitten av Oktober 2003 fick jag hämta Vilma.
Hon är min första hund.
------------------------------
Senare när jag gick "slyngelkursen 7-10 mån" med Vilma frågade jag kursledaren varför det stod så. Jo sa hon det är för hunden är så lättlärd att den lätt lär sig ofog.
Sedan kom Tindra 15/7-05 hon var 5 mån då, och nu har Kasper kommit 6/10-07
|
