|
Tankar från en Lundehund
Jag heter Vilma och alla säger att jag är så liten och söt, så det är väl så här man ska se ut då. Jag är en Norsk Lundehund kallas också för den "Norska bergsklättraren". Jag har många tår, jag vet inte hur många ni har, men jag har sju stycken på varje framtass och sex på baktassarna, dom behöver jag ha när jag klättrar upp och ner på stora stenar och i branta slänter.
Min matte kom och hämtade mig i Spånga den 18 okt 2003, 1.8 kg vägde jag. Det var spännande, vi satt i baksätet och mattes son Kjell satt fram och körde. Jag skrek och gnällde i mattes knä så efter ett tag så lade hon ner mig på sätet och då somnade jag. Mellan Sala och Krylbo vaknade jag, bilen stannade och matte bar ut mig och jag kissade, "duktig Vilma" sa matte och så åkte vi vidare ända hem och in i garaget, matte satte ner mig i hallen medan hon tog av sig jackan, jag passade på att bajsa, men "oj då" sa matte, jaha det hette väl så tänkte jag.
Tiden går fort, vi gjorde en massa roliga saker. Eftersom vi inte hade någon husse så fick ju matte dubbelt att göra hon skulle ju ersätta 2 pers. Hon hade gått på en valpkurs innan jag kom så hon hade lärt sig en del. Bland annat åkte vi till skogen och gick spår som hon gick först. Jag var 4½ mån och det var jätteroligt, matte tyckte nog också det för vi åkte dit många gånger.
På annan dag jul åkte vi till Köping på "utställning" som det hette, jag var fyra mån och fem dagar då. Det var massor med hundvalpar där, matte pratade om social träning. Det var skoj, matte och jag fick gå in i ringen men jag såg att det var en fyrkant, jag fick ett lila plastband det var ett HP och så ett rött/gult. Jag måste gå in en gång till i ringen efter ett tag.
Domaren var en trevlig dam hon gick omkring och tackade en del av dom som var i fyrkanten men inte oss. Vi var 5 hundar kvar och vi skulle få pris och matte var alldeles till sig det hade hon inte räknat med. Jag skulle lära mig att gå lite bättre sa domaren, men det struntade jag i det var så roligt att skutta omkring. För är man fin och söt så är det så, vi placerades vid en orange pall och fick en rosett i samma färg.
På vägen hem stannade matta bilen och Kjell, han som körde hem från Spånga fick köra, hon kunde inte koncentrera sig på körningen sa hon, hon tänkte bara på den där rosetten och mig. Jaha tänkte jag hon får nog lära sig för nu blir det utställningar överallt, och nu körde matte bilen själv. Det blev Säterdalen där kom jag på 4:e plats och fick en ljusgrön rosett, å så Avesta, Köping igen, Strängnäs, Österbybruk, Avesta stora. Jag hade hunnit bli 10½ månader och fick jag mitt första Cert i Alfta och blev BIM. Nu börjar det bli rörigt med två rosetter på samma utställning. Köksväggen hemma är full av rosetter i olika färger 13 stycken, men Certrosetten tyckte matte var finast den var blå och gul, sen bar det av till Högbo och där kom den rosa rosetten med Certkvalité.
Nu hade jag fyllt 1 år och vi kommer in i en annan sport nämligen Agility, man kan ju inte leva bara på att vara liten och söt. Men det berättar jag om en annan gång. Nu skall jag gå och sova.
Hej då från Vilma
Matte Ingegerd höll i pennan 2005-02-19
|
 Tillbaka |
|
